Tre damer på trappan omkring 1947

Bild från Kurt Allan Persson.

Alf Åkesson berättar: "Ibland dök det upp några damer i skolsalen och lyssnade på lektionerna. De kom i bilar, som de parkerade borta vid flaggstången. Det var snälla tanter, leende och vänliga. Det hände åtminstone någon gång att det kom flera tanter, som vi fick åka med. En gång, jag gick i fjärde klass (1948-49), fick vi åka till Malmö museum, där vi gick runt och tittade på bland annat uppstoppade djur. Vi körde via Glumslövs backar, "ett stelnat hav" strax norr om Landskrona. Jag fick åka med en fru som hette Gorthon. Långt senare förstod jag att hon måste höra till den helsingborgska redarfamiljen. Vid ett annat tillfälle berättade en av damerna att hon inte skulle komma fler gånger. Hon skulle flytta till Jönköping, där hennes make hade fått arbete, kanske sa hon till och med ett fint arbete. Jag har nu förstått att hon var hustru till borgmästaren Joël Laurin, som från 1948 utnämndes till president i Göta hovrätt. De tre damerna på trappan är alltså, såvitt jag förstår, hustrur till prominenta män i Helsingborg och hade av någon anledning intresse för skolhemmet.

Barbro Olsson kommenterar: ”Jag tror damen till vänster hette Laura Ingeborg von Wachenfeldt. Hennes man var troligen Sebastian Wachenfeldt. Om den andra damen är du nog inne på rätt spår (Laurin). Den tredje damen har jag inte en susning om vad hon hette. En annan dam bjöd oss på ett finare bröllop i Maria kyrka. Bruden var hennes dotter. Vi hade fått platser långt ner i kyrkan, så vi hade förmånen att se då marskalkarna mötte gästerna innanför kyrkporten och förde dem uppför kyrkogången. Stiligt. Jag tror att vi till och med blev bjudna på taxiresan dit och hem, men vad hon hette har jag ingen aning om idag.”

Alf Åkesson: ”Det är roligt när det ena ger det andra. Jag tyckte faktiskt att tanten i mitten liknade Ebba Laurin, men min minnesbild var att hon var yngre. Underligt att jag nu, när jag är 20 år äldre än hon var då, tycker att hon ser gammal ut, medan jag som tioåring tyckte att hon var rätt så ung! Motsatsen borde väl gälla! Jag får nu korrigera mina uppgifter till att damen i mitten sannolikt är Ebba Laurin och är naturligtvis med på att damen till vänster är Laura Ingeborg von Wachenfeldt. von Wachenfeldt är ju också en känd helsingborgssläkt. Den släktmedlem som är mest känd i de vidaste kretsar är nog Bertil von W, som fick Sven Jerring att spräcka rösten i ett radioreferat 1934. Det som Wachenfeldt är mest ihågkommen för i sin generation är hans insatser i långa stafetten i landskamperna mot Tyskland 1934 och 1935. Inför den första, som gick i Stockholm, var Tyskland obesegrat och stora favoriter. Avgörandet föll i sista grenen, 4x400 m, där Wachenfeldt som slutman lyckades besegra tysken Metzner och vinna med 0,6 sekund. Sverige vann därmed landskampen med 101 1/3 poäng mot 100 2/3. Landskampen 1935 (där också Ungern, Japan och Italien deltog) gick i Berlin och även denna gång skedde avgörandet i den långa stafetten (sista gren även denna gång). Och även denna gång förde Wachenfeldt sitt lag (stafett- och landslag) till seger på sista sträckan. Något bröllop var jag dock inte med på.”

Inger Wiggosdotter Ahnmark kommenterar: ”I all hast, den tredje damen heter Stibe. Vet ej förnamnet.”

Barbro Olsson: När du säger (skriver) det så påminns jag att det var nog Stibe, en hette, och förnamnet troligen Ellen.

Alf Åkesson: På fotot "Vanföreanstaltens styrelse 1937" sitter Ellen Stibe längst till höger. En förklaring till hennes intresse för skolhemmet.

Tre damer på trappan omkring 1947