Jag har alltid tyckt om mat, allting, mer eller mindre, med ett fåtal undantag. Följaktligen hade jag inte några svårigheter med maten på skolhemmet. På 40-talet var man som barn ”duktig” om man åt mycket så att man blev tjock och ”bussig” - och duktig skulle man ju vara. Tant Annas fiskbullar, som Roland beskriver, var även jag förtjust i. Däremot serverades också ibland mer normala fiskbullar av tuggummityp, sådana som man åtminstone förr kunde köpa på burk. Vi fick potatis och någon rosa tomatsås till och jag fick i början stålsätta mig ordentligt för att få ner dem, men efterhand lärde jag mig att äta dem utan ansträngning, dock inte med förtjusning.
Frukosten serverades klockan 7.40 och bestod på min tid mestadels av gröt och smörgås. För det mesta var det havregrynsgröt, ibland spetsad med nyponmjöl så att den stötte i orange och fick en speciell smak. Rågmjölsgröt förekom också. Någon gång i veckan var det nog mannagrynsgröt. Smörgåsarna var färdigbredda med vanligen förekommande pålägg och upplagda på en bricka, som kunde skjutas längs med bordet så att alla skulle räcka till och ta. När man ville ha en smörgås bad man inte bordsgrannen vara snäll och skicka brickan. Nej, man knackade helt enkelt med fingertopparna i bordsskivan, och då kom brickan farande. Man skulle först äta en ”grov”, dvs en smörgås på mörkt bröd, innan man fick ta en ”fin” på ljust bröd. Ibland fanns det en eller annan smörgås med extra gott pålägg, en tursmörgås, som ungarna vid bordet fick ta i tur och ordning. Vi fick själva hålla reda på vem som stod på tur och fick också avgöra vilka smörgåsar som skulle anses var av turkaraktär. Det kunde det förstås råda delade meningar om. Smörgåsarna var i allmänhet inte ransonerade utan vi fick äta så många vi ville. Undantagna var de som var ”tjocka”, skolhemsledningen delade uppenbarligen inte tjockhetsidealet. Under en period fick jag bara äta två smörgåsar per måltid. På söndagarna fick vi ägg i stället för gröt.
Middag fick vi klockan 11.40. Vissa stående inslag minns jag. På torsdagarna var det soppa. Ärtsoppan alternerades med köttsoppa och grönsakssoppa. Efterrätten var då pannkakor och sylt, tunnpannkaka eller ugnspannkaka. På fredagarna var det fisk, ofta kokt torsk med citronsås (som för min del krävde en tid av tillvänjning) och potatis. Lördagar serverades tant Annas fiskbullar med lingon eller kanske stekt salt sill med korintsås (ett bekymmer för några) och potatis. Därutöver förekom annan husmanskost av olika slag; kött och potatis och sås, falukorv, makaroner, fläskkorv med potatismos, blodpudding med mjölklingonsylt m.m. Efterrätten var ofta någon kräm med mjölk. På söndagarna tror jag att det mest var stek och potatis och brun sås.
Klockan 14.40 ringde gonggongen för mellanmål. Vi fick saft, mjölk eller, om vi fyllt tolv år och hade fått kaffekort, kaffe. Jag vill minnas att vi fick knäckebrödssmörgåsar utan pålägg till drycken. Ibland var det bullar i stället. Kanske var det på söndagarna.
Kvällsmat fick vi klockan 18.00, tror jag. Det var smörgåsar och ofta någon gröt eller kanske kräm. Jag minns särskilt en gröt på ris och äpplen, som var god. På tisdagskvällarna fick vi inlagd sill, ägghalvor och potatis. Gott. På torsdagarna var det kalvsylta och rödbetor.