Historik.

  Vanföreanstalten i Helsingborg grundades av ”Föreningen för bistånd åt vanföra i Skåne”, som bildades 1887. Dess första verksamhet bestod i att ta emot och utbilda vanföra barn och ungdomar. Ordet ”vanför” hade vid denna tid samma innebörd som dagens ”rörelsehindrad” och uttrycks i föreningens stadgar med begreppet ”kroppsligt vanför”. Föreningen drev alltså i början enbart skola, vilken betecknades som ”arbetsskola” och får sägas motsvara en yrkesskola. I den första gruppen på åtta elever var den yngsta 11 år och den äldsta var 23 år.
  Den första tiden bedrevs skolan i hyrda lokaler på Trädgårdsgatan 9 och redan efter ett år flyttades skolan till likaledes hyrda men lite större lokaler på Bruksgatan 32. Föreningen strävade efter att kunna flytta in skolan i en egen byggnad och 1891 var den nya arbetsskolan färdig. Den kallades ”Hemmet” och var byggd på en tomt öster om Kärnan intill barnsjukhuset. Skolan hade plats för 40 elever, som kunde bo och få undervisning på skolan. Inträdesåldern var i princip lägst 14 år, men undantag förekom så att även yngre elever ibland togs emot. Yrkesutbildningen inriktades för manliga elever till borstbindning, rottingflätning, korgmakeri, snickeri och skrädderi och för kvinnliga elever till sömnad, handarbete, märkning, vävning och trikåstickning. Elevernas produkter såldes till allmänheten och var eftertraktade. Efter hand tillkom nya utbildningar som skomakeri, billackering, finmekanik, optiker, Radio och TV, kontor och modister.
  Föreningen arbetade på att uppföra en ortopedisk klinik och den kunde invigas i januari 1913. Under de två första dygnen togs emot nästan 50 personer, som hade insjuknat i polio, både barn och vuxna. Verksamheten utökades med poliklinik och egen bandageverkstad. Kombinationen av medicinsk vård och yrkesutbildning medförde en ökning av utbildningen och ökat behov av elevbostäder.
  Det fanns även ett behov av utbildningsplatser för polioskadade barn, som inte kunde få undervisning i de allmänna skolorna och därför inrättades ett skol- och uppfostringshem. Beslut fattades redan 1913 om att uppföra ett skolhem, främst för barn som blivit vanföra på grund av ”barnförlamning” (polio). En tomt anskaffades nära Öresund i Raus plantering och arkitekten Gustaf Wilhelmsson Widmark anlitades för att göra ritningar. Arbetet på skolhemmet påbörjades hösten 1915 men på grund av strejk och andra hinder försenades bygget och kunde invigas på hösten 1918. Byggnaden fick ett närmast klosterlikt yttre med oregelbunden grundplan, tunga tegelmurar, höga tegeltak, småspröjsade fönster och muromgärdad trädgård.
  En artikel i Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 20 september 1918 beskrev byggnaden så här: ”Den är uppförd i skånsk borgstil med ett utomordentligt läge, friskt och sunt, omgiven på tre sidor av gles barrskog. Helhetsintrycket är mycket tilltalande med varje detalj pietetsfullt utförd. Det inre av byggnaden inrymmer på nedre botten en stor och rymlig hall, samlingssal, matsal, kök och serveringsrum, allt smakfullt och gediget inrett. Vidare finns tre skolsalar och en slöjdsal, kontor och rum för föreståndarinnan. Övervåningen innehåller fem sovsalar för barnen med sex till nio sängar med nattduksbord, rum för lärarinna och kokerska, vakrum, badrum och avklädningsrum m. fl. Vindsvåningen innehåller bl. a. två isoleringsrum, badrum, gästrum och rum för tjänarinnorna." Stadsdelen Planteringen, eller Raus plantering som det tidigare kallades, har sitt namn efter de tallar som planterades i början av 1800-talet för att binda flygsanden på det stora obebyggda markområdet mellan Helsingborg och Råå. Vid denna tid slutade stadsbebyggelsen i höjd med nuvarande Furutorpsgatan och söder därom började det vidsträckta markområde som var s.k. fäladsmark, d.v.s. det användes huvudsakligen för bete. Vid ett skifte (markuppdelning) i slutet av 1700-talet hade fäladsmarken delats upp mellan Helsingborgs stad och Raus socken varmed stadsgränsen lagts strax norr om nuvarande Sydhamnsgatan. Några decennier senare delades fäladsmarken mellan gårdarna i Raus och Pålstorps byar som var och en fick smala skiften från landsvägen (Planteringsvägen) till Öresund.
  Staten övertog 1937 det ekonomiska ansvaret för Vanföreanstalterna i landet från de föreningar som hade startat och drivit verksamheten i Härnösand, Stockholm, Göteborg och Helsingborg. I styrelserna för Vanföreanstalterna skulle staten utse fyra ledamöter inklusive ordförande och föreningarna fyra ledamöter. I mitten på 1950-talet började ett skiljande mellan Vanföreanstalterna och de ortopediska klinikerna. Helsingborgs stad som sjukvårdshuvudman tog 1957 över kliniken medan föreningen fortsatte att driva verksamheten, som bekostades av staden. När Helsingborg stad återgick till Malmöhus läns landsting 1963, tog landstinget över det ekonomiska ansvaret för kliniken medan föreningen skötte driften. De övriga verksamheterna som till exempel yrkesskolan och skolhemmet fördelades genom ett avtal 1971 mellan staten, Helsingborgs kommun och landstinget. Kommunen övertog huvudmannaskapet för skolverksamheten på skolhemmet medan staten övertog yrkesutbildningen.
  Föreningen hade därmed ingen egen verksamhet utom förvaltningen av tillgångar i form av fastigheter, värdepapper och donationer. Dess tillgångar överfördes 1974 till en nybildad stiftelse ”Stiftelsen för bistånd åt vanföra i Skåne” senare namnändrad till ”Stiftelsen för bistånd åt rörelsehindrade i Skåne”. Stiftelsens ändamål är att huvudsakligen främja vård, fostran och utbildning av rörelsehindrade barn och ungdomar i Skåne, vård av behövande rörelsehindrade personer i övrigt, likaså i Skåne, ävensom forskning och utvecklingsarbete beträffande hjälp och hjälpmedel åt rörelsehindrade.
  Bostadsrättsföreningen Grynet inom HSB köpte skolhemsfastigheten av kommunen 1983 och byggde om huset till 17 stycken bostadsrättslägenheter.

Källor: ”Vanföreanstalten i Helsingborg” en minnesskift av Allan Persson 1989. Helsingborgs kommuns hemsida www.helsingborg.se